Under en arbetsvandring påväg till England via Norge stannade den unga Margit till i Kristiania (nu Oslo), där fick hon höra att det var kungligheter i stan. Detta var under unionstiden. Ett riktigt gott tillfälle att göra affärer tänkte hon. Men väl vid slottet blev hon inte insläppt via den stora porten. Skam den som ger sig. Margit smög istället runt muren och hittade en sidodörr där vakten lyckligtvis somnat. Tyst som en mus i strumplästen smög hon förbi honom och tassade vidare in i slottet när hon hörde en meoldi hon kände igen eka i gångarna. Det var psalmen ”Jag går mot döden vart jag går”. Hon närmade sig salen från där musiken kom och fann en man sittandes vid en flygel. Och han kände i sin tur igen sockendräkten. Det visade sig vara ingen mindre än Hertig August av Dalarna, son till kung Oscar den förste. Det blev goda affärer för Margit den gången och ett redigt startkapital på resan.